Midsommarafton 2024 inleddes på sämsta tänkbara sätt. När vi skulle äta frukost kom Vinna som vanligt smygande för att få del av Henkes ägg som hon alltid får. Redan när hon passerade i hallen hörde jag att nått inte var som det skulle. Hon snubblade till. Väl i köket såg vi hur bakdelen inte bar henne utan när hon försökte vifta med svanen så föll bakpartiet och hon reste sig men samma sak hände igen. Vi var så medvetna om att det var nära nu men det kom ändå så plötsligt när detta hände.
Googlade och konstaterade att kliniken hade öppet trots att det är midsommarafton så beslutet blev snabbt att åka in. Vi fick bära henne till bilen men hon var hela tiden lugn och glad. Vi tog med favoritbädden så att hon låg i den i bilen och den tog vi även med oss in på kliniken. Detta var sista bilden som togs innan vi bar ut henne i bilen.
Team Vinnarens finns inte mera. Vinna, Vildandens Excell af Pixboot fick somna idag nästan 13 år gammal.
Vinna har gett sitt namn till kenneln då hon födde Vinnarens gyllene kull 2016. En fin kull som på många sätt har visat framfötterna inom många olika områden och alla lever som trevlig familjehundar. Vinna är farmor till två kullar och inom bara några veckor skulle hon ha blivit farmorsmor också.
Vinna har alltid varit en stabil hund med fötterna på backen. Vid 2 års ålder blev hon huggormsbiten och så illa där an att hon hamnade några nätter på Ulltuna men hon återhämtade sig till fullo efter detta.
Hon visade aldrig rädslor men hon har haft sina idéer. På hemmafronten skulle hon alltid skälla när man kom hem eller det kom folk. Vi försökte få bort detta men det var hopplöst. Hon hade också ett par hundar som hon bara hade bestämt sig för att ogilla och hon moppsade upp sig direkt hon såg dem heller hörde hundens husses röst. Hon var aldrig någon elak hund men när hon fått för sig nått så släppte hon det aldrig.
Hon var fantastiskt viltspontan och en tyst och lugn hund på jakt och jaktprov. Tyvärr var viltintresser på matvilt lite för stort. Hon kunde helt enkelt inte låta bli att äta upp änder ibland. Ytterligare en företeelse som hon visade tidigt och son vi aldrig lyckade få bort. Trots detta tog vi oss igenom nkl på både retrieverjaktprov och tollingjaktprov men sen var det stopp. På proven i de högre klasserna var det alltid någon fågel som hon inte kunde hålla sig ifrån att äta upp. På WT som går på dummies arbetade hon sig upp till elitklass tämligen okomplicerat.
Viltspår champinon blev hon tidigt på minsta möjliga antalet starter. Hon blev också utställnings champion, uppflyttad till lydnadsklass 3 och lägre klass bruksspår. I rallylydnad startade vi nybörjar- och fortsättningsklass och de titlarna plockade hon hem. Vi testade även på lite nosework och klarade godkänt doftprov Eukalyptus utan problem.
Vid drygt 7 års ålder diagnostiserades Vinna med L7S1. Efter omfattande utredningar konstaterades kraftiga förträningningar men operation skulle vara möjlig. Dock med lång konvalescens och hon skulle aldrig bli helt återställd. Bara två hundar i Sverige med lika omfattande fel hade opererats men de var betydligt yngre. Vi bestämde oss för att inte operera utan behandla och medicinera och ha henne med så länge som möjligt. Veterinären förvarnade oss dock för att det kunde vara så kort som några månader men vi bestämde oss för att ta tillvara på den tiden.
Men… Vinna har så många gånger visat sig vara en fighter. Hon tuffade på och vi fortsatte träna och tävla lite inofficiellt i alla fall bara för att hon skulle få göra det hon älskade. På senare år har hon drabbats och opererats för såväl juvertumörer vid 10 års ålder som livmoderinflammation vid 12 års ålder. Så sent som sista året konstaterades också att hon drabbats av hypothyrios och förutom det så var hon på slutet helt döv. Under hela tiden har hon dock varit pigg och glad och aldrig visat på smärta, rädsla eller ilska. De tre månaderna som veterinären pratade om när hon var 8 år blev fem år. Vinna var en sann fighter som överlevde alla prövningar som hon utsattes för. Trots det så tar det en dag slut och idag var dagen kommen. Vi visste och har vetat så länge men det känns ändå så tungt och tomt när dagen väl kommer. Tack älskade Vinna för alla år, alla valpar, alla hyss och alla äventyr du tagit med mig på. Team Vinnarens är borta men du lever kvar i mitt minne och namnet och bilden på kenneln.
